So it lingers when life is sliping trough your fingers

Att det vänder så fort

Nåt som kan vara goda dagars magi

Blir rena helvetet

Klockan är 19

Grävde fram några gamla a i byrån

Med förhoppningar 

Att jag hinner bli lugn

Får sova

Utan att få frågan om jag är full på jobbet imorn

Den där kemiska tröttheten i ögonlocken

Och ostadiga gången

Glöms bort lika fort 

När jag längtar efter lugnets rus

De som varar högst 15 minuter

Och ibland kan fucka upp 2 dagar

Men så värt det

Just då

När man inte orkar rida ur stormen inombords själv 

Lyckligaste nånsin 

Och på ett halvt dygn 

Vill jag bara dö

Bara få dö lycklig

När jag plockar hallon tänker jag på farmor

Hennes haka

Mjuk men med små strån på

Precis som ett hallon

Kanske förstör jag aptiten för hallon för dig nu

Desto mer hallon till mig

Och himmelshallon till dig Farmor

Sommarpussar från mig. 

Det är din blå färg på min bikini

Du hade gillat den egentligen

Men bara tvungen att säga att den är lite liten. 

Puss på dig igen fina farmor! 

Vad ska jag bli?

Ligger upp och kollar på himlen

Vad fan ska det bli av mig?!

Ett moln ser ut som Island 

Ett tecken så klart

Men Island är runt och hur många jävla moln är inte det

Oddsen

Förra året samma dag som idag satt jag och väntade på biljetterna till Bruce spelning på Ullevi dagen därpå. 

Biljetterna kom aldrig

Och jag ville åka och se TSOOL i Sala. 

Jag hade en ny fin klänning från Vero. 

Inga vänner som gillade TSOOL, men en fest att gå på och den där snygga svarta hängandes på en galge. 

Tänk om jag åkt och kollat på Ebbot och gänget ändå. 

Istället gick allt bakofram, Tobbe. 

Är det en slump idag att jag ligger och solar och råkar slå på Ebbots sommarprat just idag? 

Dagen jag önskar livet ur. 

Livet jag önskar ur mig själv. 

Tänk om dagen inte funnits. 

Hade det fortfarande varit Whan och jag? 

Jag skyller på biljetterna som aldrig kom

Skyller på att jag gillar Bruce

Skyller på att jag inte åkte till Sala

Skyller på mitt ego som ville ha klänningen 

Skyller på mig 

Igen

Och

Igen 

Igen

Igen

Och

Så jävla många gånger 

Igen

Ligger och lyssnar på Bruce i sängen. Jag har mått relativt bra sista tiden, bortsett från nåt litet, haft energi och börjat bli mig igen. 

Men nu hänger mina mungipor ner till tårna och jag vill bara ligga under mitt täcke och säga upp mig från mitt liv. 

Fick feber igår innan awn med jobbet. Kan min jobbångest bli större. 

Jag har sån panik att jag nästan spyr. 

Jag vill bosätta mig i en fin stuga i en skog vid en sjö och stanna där. Några dagar, veckor, en månad om det krävs. Bara för att få av. Stänga av klockor och mobiler. Högst ha på flightmode för att höra musiken. Jag behöver stilla mig själv och det kan jag inte göra här. Jag behöver hitta min riktning och stig, eller i allafall veta hur jag sätter på mig mina skor. Sinnesro, tack. 

Oboy

Podcast å pannkakor med avokado&kakaomousse. 

On a rattlesnake speedway in the Utah desert

Blow away the dreams that tear you apart
Blow away the dreams that break your heart
Blow away the lies that leave you nothing
But lost and brokenhearted

Är inne på min slutaältaKdiet. 

Börjar få energi och känner mig levande då och då. Dom stunderna är magiska, när jag andas ut, andas in och känner att det är jag. Jag är tillbaka. Känner en liten mening med att gå upp och inte vara i en orkan av panikångest 24/7. Falla ner på och kyssa marken, tacka för den sinnesro jag får. 

I've done my best to live the right way
I get up every morning and go to work each day
But your eyes go blind and your blood runs cold
Sometimes I feel so weak, I just want to explode

Explode and tear this whole town apart
Take a knife and cut this pain from my heart
Find somebody itching for something to start

Känner mig ynklig. Vill äta kalla pannkakor med socker på och kramas, inte litegrann, utan mycket. 

There's something inside you

Idag såg jag en snygg kille på gymmet, eureka!
Så spelade dom låten jag älskat dig för och trampade fan spinningcyklen till Kina.

A little party never killed nobody

Idag känner jag mig reborned på nytt.
Jag fick min första riktig lönespec på ca ett halvår.
Läskigt äcklig lycka över pengar har spridit sig i kroppen som ett obotligt gift.
Jag har känt mig som ett litet kolli utanför systemet dom mörkaste månaderna av året.
Har inbillat mig ett ljus, men när jag insett sanningen har jag suttit och gråtit på min pinnstol i köket.
Skakat och slagit huvudet i bordet, slagits mot livet.
Att vara på sidan om, utanför, ta av sig hatten.
Känslan som bara går att förklara
när man lagt sitt sista på ett hopp man egentligen inte vet finns.
Springa ut i det oändliga mörkret och bara falla.

Ett jävligt skrivande för att ha fått pengar på kontot.
men nu är jag med i matchen och jag tänker fan byta lag.

Gonepteryx rhamni

I Nydri blandades gatuhundarna och de hemlösa katterna med citronfjärilar å åter fjärilar.
Citroner gick att plocka från träden itstället för att köpa dem från coops fruktdisk, 3 för 12:-

Självklart kollade jag upp citronfjäril i solögaboken.

Citronfjäril Gonepteryx rhamni
Var lugn. En ny dag innebär en ny början. Min gåva till dig är att få en ny start.

Don't cross my landscape

Nu har jag börjat igen.
Och igen.
Nu är det på riktigt.
Tagit tillbaka det som är mitt.
Förvarar det på ett säkert ställe.

Aldrig mer frihetsberövad.

Jag borde ha skrikit.
Allt som är mitt. 
Men vem skulle ha trott mig? 

Allt rådlöst kramlande fast till allt som är konstant.
Och allt som en gång var mitt. 

Tänk om jag hade gått en annan väg.
Det måste va mitt fel 

Time will prove everything

När kaoset börjar bli lugnare
inser jag att jag egentligen gillar det
eller är det bara lättnaden att stormen börjar lägga sig
och man får ta tag i allt som ramlat omkring
dunno
Men å andra sidan
när allt börjar om igen
kommer jag sakna lugna lediga måndagar som denna
Med lite medvind och ljusare dagar
hoppas jag att allt kommer på plats

Det handlar nog om att jag hellre fyller upp min tid med skit
för att istället komma till ro och försöka se det bra
det är något som är så mycket svårare
för mig

Ibland kan jag se att det kanske fanns något gott
med att inte resa iväg till Island
För att ta stanna hemma och ta tag i saker
kommer vara en resa det med
och istället boka in några drömresor
Men jag kan inte låtsas om att
jag inte är besviken att inte få bli Keflaviksbo
rastlösheten att vara hemma

Men att veta om jag gör rätt eller fel,
bara jag som kan känna, veta, bestämma
men jag känner mig fan helt tom.
Hur gör man då?

L.I.F.E.G.O.E.S.O.N.

Igår eftermiddag fick jag sådan huvudvärk att jag inte ens kunde slå upp mina blå. Det var nog historiens värsta skallebank. Fanns liksom inget läge när jag kunde få lite frid. Nu idag kan jag faktiskt sitta här vid datorn utan solbrillor, men känner mig helt dödsväck, som jag sprungit ett marathon och det enda jag gjort är vänt mig från den ena delen av sängen till den andra, och då att påpeka har jag inte ens en dubbelsäng.

Det var väl det bedrövliga i mitt liv,
förutom att jag egentligen ofrivilligt inte pallar att jobba och är nu inne på tredje månaden i detta läge. Jag complainar egentligen inte över det, för den den här pausen har min kropp bara tackat och tagit emot, såå väl behövlig. Men igår när jag pallrade mig ner på stan, vet inte när jag  var där sist. Så kände jag helt plötsligt hur jag ville jobba igen, för jobb ger pengar och för pengar kan man handla och Carro vill ha nya kläder.
Men med tanken på att i värsta fall kommer jag inte få pengar i slutet av mars och då har jag levt på en skral decemberlön som inte ens kan betala hyran fram tills det regnar kosing igen mår jag lite halv kasst över det. Men som sagt i värsta fall! I bästa fall dimper det ner en klump cash i slutet av denna månad, men kan va för bra för att vara sant. Jag vill inte ens att jag lever på existensminium men fan I do om inte ens mindre än det, bara att jag inte vill inse det, och det kan ju faktiskt vara det värsta i sådana här lägen.
Men vem vill gräva efter fram gamla förfrusna fiskpinnar i frysen, eller slänga ihop något av de gamla konserver som står i skafferiet när livet liksom redan har tippat över? Not me! Det är väl då man ska unna sig vardagslyx? Och för mig är det inte en burk av ICA's blandbönor pimpad med någon övergiven köttbulle, men man ska väl se det vackra i det också kan jag tro.

Nä fast mitt liv är helt upp och ner och varit det ett bra tag så orkar jag inte gråta, klaga eller slåss över det. På något vis små ler jag åt charmen med det hela, det ska ju inte vara för evigt, och efter det här kanske det händer någon cool förändring?