I wanna live forever

Det har varit en guldkant 24/7 den här dagen.

Fast än min häst tydligen har varit halt, men är på bättringsvägen

och att jag ska göra ett stort test imorn för det är lite strul med vilken kurs jag ska läsa

så bryr jag mig faktiskt inte, bara livsnjuter. 

Började dagen med att slå upp mina blå, något trötta efter gårdagens pub visit.

Slog följe med min moldaviska roomie till skolan.

Hängde i skolan, trevligt i alla klasser, ett kort möte om min framtida skolgång, ovisshet.

Schweizligan hade bowling på schemat men kände inte för det, lilla familjen skulle äta hamburgare

och min andra roomie gå lös på beachen. Men idag kände jag för egen livskvalité 

Så jag svängde förbi Subways, slog mig ner på stranden, åt, njöt å sov nån timme. 

Efter det gick jag upp till stora gallerian. Hann köpa ett par jeans på Zara när jag mötte ännu en roomie som skulle ner till stranden för att ta en öl med Alessandro, så helt plötsligt satt jag ännu en gång på stranden med solbrillor på och en öl i handen.

Butikerna hade stängt när jag skulle fortsätta min shoppingrunda, så ett snabbbesök på tesco för frukosthandling.

Nu sitter jag här med min tekopp och ska ta tag i mitt pluggande, önskar att dagen hade flera timmar att avnjuta, men bara att inse fakta att ännu en underbar dag har tagit slut. Jag mår liksom så bra att jag nästan blir lite rädd. Fred och kärlek till allt och alla! hej!

Sööötsugen

Dagens fina sanning
att dagen har varit underbar! Gått runt på Seven sisters hela dagen, lunchat på stranden och bara chillat med trevliga människor

Dagens trista sanning
att en av mina roomies går lös på sin pojkvän just nu medan jag i rummet bredvid sitter och tuggar Marylands och försöker plugga. Känns så tragiskt att det blir kul så jag tuggar några kakor till. Fast jag hade ju hellre velat ha en söt italiensk pojkvän (iof har jag Jack som väntar, men det som inte ligger i min säng just nu räknas inte heller). Kanske bäst att stoppa i lurarna och försöka lyssna på något annat än stönande á la Italy. Ciao!

Tror jag kommit till himlen eller nåt, oh my!

Hur hamnade jag här?

Allt började med att det bokades en långsemester till Thailand i april, men tiderna förändras och saker händer. Insåg att det inte bor någon inre asiat inom mig just nu, så thaisemestern blev istället en oväntad tripp till Afrika och under den vistelsen kom jag också fram till att jag inte har någon inre afrikan att bejaka utan istället europeiska drag, varför inte Italien?

Italientankarna rann ut ur sanden och istället dök jag in på England, Bournemouth vs Brighton?

Japp, det blev London by the sea och nu sitter jag här som Brightonbo.

Har jag börjat slagit mig till ro nu, typ. 

Mitt lilla takvåningsrum i det lilla tegelhuset som ser ut som alla andra små tegelhus på den här gatan och alla andra gator i den här delen av Hove är trivsamt. 

15 minuter till skolan och några minuter till på det och jag är inne i city. 

Staden är underbar! Havet, gatorna, piren, strandpromenaderna, butikerna, love it!

Om jag fick ta med mig Corneliusgatan hit skulle jag inte tveka att stanna här. 

Kommer igång mer och mer i skolan. Var ju trots allt 3 år (!!!!!) sen jag satt i skolbänken sist,

och vad jag minns handlade det då mest om hästar, djupsnö, spontanfyllor som mer blev till rutin, hålla sig från att dricka hb från skoterkillarna i byn, såklart plugg och examinationer och en viss längtan efter civilisation. 

Men nu är jag back again!

Så nu när jag har kommit på plats lite mer tänkte jag blogga om mitt liv här :)

         

Hejdå Sverige!

Började morgon med ett kram och gråtkalas på Arlanda med mamma och pappa. 

Jag vet inte vad som hände, jag har ju varit utan dem flera gånger om, men alla fällde små tårar när jag checkade in. 

Och nu har jag varit i Brighton sen runt tio imorse. Snabbupdatering.

Har hunnit med att hoppa på fel tåg som sedan blev rätt tåg, gått runt i staden, gått ner till havet och piren, inhandlat lite föda, vad äter dem här egentligen? saknar coop å ica. 

Köpt en adapter, fick panik när jag insåg att jag inte hade någon, såg mitt liv rasa samman nästan. Överlycklig för wifi i huset,

vi bor 10 st i huset, ett litet kök med tvättmaskin och en konstig gasspis, inte lika överlycklig. 

Håller på att googlar min skolväg tills imorn, 

mitt rum är mysigt,

men sen känns alltid konstigt med stort K eller annorlunda med ett starkt A eller nåt sånt. 

Jag vill ligga i min säng på corneliusgatan, slänga mig i min soffa, öppna mitt kylskåp, handla på coop.

Nu har vi lämnat Saga hos Tess, känns bra men såklart lite ledsen i ögat :')

No one looks back om their life and remembers the night they got plenty of sleep

Operation soffbord

När jag kommer hem, nu ska mitt repiga lilla bord pimpas!!

http://www.alcro.se/adretur/collection.aspx?id=7

jag har slutat skilja på verkligt och overkligt.

Sista  hela helgen i Avesta.

Nästa vecka vid den här tiden har jag hunnit vara Brightonbo i flera timmar faktiskt, amaaazing!

I fredags samlade jag allt mitt mod och bekände både det ena och det andra, det råkade visa sig vända helt om över mina förväntningar och bli till det där mardrömssenariot jag tidigare i veckan skämtade om över en cappuccino i gott sällskap. Jag vet att det äter upp mig helt, så jag ska försöka släppa det och låta det stanna kvar här tills jag återvänder. Men damn! (Ja, jag jag har fortfarande inte helt släppt det, jag ska..)

Sen bjöd fredagskvällen på festligheter, sista kvällen med gänget så att säga. Det var så trevligt så jag tror vi kör igen nästa fredag helt enkelt! Sjungandes på Spice Girls över hela gågatan, flaxandes runt som en vild morot på dansgolvet och ett ovanligt möte med min far vid bardisken och ett ännu mer oväntat träff, hade jag trevligt. Fast än jag vill lägga huvudet under kudden när jag tänker på vad jag mer har gjort, det vill jag liksom inte nämna här. Ibland funderar jag faktiskt på att sluta att gå ut för att jag får en sån fantastisk klassisk fylleångest att jag rent ut sagt mår piss av den. Ja ja, kul hade jag, och you only live once liksom. lets go!

Men i alla fall har den här helgen varit som en sjuk dröm, fick nypa mig i armen när vi traskade hem den tidiga lördagsmorgonen. Känns som nästan allt kan ske nu för tiden, men en sak har jag lärt mig, tänk över dina beslut Carro! och en gång till ibland..